Essinge båtsällskap bildades 1928. Vid broparken anlades bryggor och uppläggningsplats. En mindre stuga fanns redan på tomten. På femtiotalet utvidgades varvsområdet men redan i början av sextiotalet måste man flytta till Oxhålshamnen för att ge plats åt Essingeledens byggnation. När leden i slutet av sextiotalet var färdig flyttade EBS tillbaka till Broparken. Nytt klubbhus stod färdigt 1973. Många och omfattande kompletteringar av varvet har gjorts sedan dess.
Oxhålet bibehölls som komplement till Broparken. Båtintresset hade ökat och båtarna blev allt större så sällskapet kunde fylla båda varven. En klubbstuga byggdes och kajen renoverades.
Sällskapets sommarhamn Älghorn på Svartsjölandet inköptes 1937. Efter många års arbete stod stugan och bryggan färdiga i mitten av femtiotalet. Också här har omfattande underhåll och tillbyggnader skett sedan dess, senast en bastu med badponton.
Tillkomst 1928
Så här gick det till när Essinge Båtsällskap kom till:
Essingebon och postmästaren Frithiof Bergström var en framsynt och driftig person. Så här skrev han år 1928:
Vi hade de gånga åren på Stora Essingen inte haft några förtöjningsplatser till våra båtar, ej heller någon plats för vinterförvaring, då det ju bara var bergknallar överallt. Jag hade räknat ut att då Essingebron blev färdig skulle naturligtvis flottbron bort och då gällde det att få behålla några bitar av bron att förtöja våra båtar vid.”
Så Frithiof grep rodret, pratade med stadens hamndirektör, drog samman båtägarna på ön, bildade raskt Essinge Båtsällskap och utsågs till dess ordförande. Men var på ön skulle man vinterförvara båtarna? Frithiof gick i tysthet och lurade på platsen för brobyggets grusupplag. Av en slump råkade han möta ett par gubbar som ville hyra grusupplaget och dess lilla stuga som sommarnöje. Nu var goda råd dyra. Utan att ens sammankalla EBS-styrelsen stämde han möte på en söndag med vicevärden för tomten för att få till ett hyreskontrakt på 400 kvadratmeter. 400 kronor skulle det kosta. Men Frithiof tyckte det var för dyrt.
`Var fasen skulle vi få tag på 400 kronor då vi ännu ej hade någon inkomst? Vi var ju ännu inte fler medlemmar än styrelsen och några till. Det priset måste jag försöka få ändrat. Jag bjöd upp honom till mig på en grogg för att få tomthyran ändrad till 50 öre kvadratmetern. Detta lyckades till slut och 200 kronor om året tyckte jag ju att vi skulle kunna klara upp.´
Några dagar senare var kontraktet klart.
Tack vare postmästare Bergström har vi idag en mycket livaktig båtklubb på Stora Essingen.
/ Olle Hedengren, skeppare på s/y Wingan
Klubbträff hos EBS 1936
Intervju av legendariska Sven Jerring, med styrelsen i Essinge Båtsällskap. Gunnar Malis ordförande.
Intervju av Sven Jerring: inspelad av Stockholm/Motala
”Sanningen”
Så här står det på ”vaxskivan” som finns bevarad sen 1936 i klubben.
Intervju av Sven Jerring, Radiotjänst, med dåvarande styrelsen för EBS. Gunnar Malis, Walter Segerfeldt, Hjalmar Fornstedt och Wilhelm Friberg.
Inspelad för radiotjänst och uppspelad i samband med klubbträff inom EBS, såsom ett ”direktprogram” i dagens eko.
Så här står det i Jubileumsboken 1928-1958.
Klubbträff hos EBS 1936
Essinge Båtsällskap har haft en trevlig klubbträff med föredrag, radioutsändning och en liten vickning.
Så gott som samtliga medlemmar voro närvarande med sällskapets energiske ordf, 1:ste telegrafassistent Gunnar Malis, i spetsen. Han ville slå ett slag för befästandet av kamratskapet inom sällskapet och tyckte att det var lämpligt att man nu i elfte timmen före vårutrustningen fick börja känna igen varandra igen.
MMf:s sekreterare, ing. E. Blomberg, som var inbjuden, började med ett nära halvannan timme långt föredrag i tävlingsfrågor.
Föredraget blev hjärtligt avtackat och följdes av en radioutsändning med ett utvalt underhållningsprogram, som på grund av sin föträfflighet misstänktes vara kombinerat med grammofon. Misstankarna fingo emellertid en ordentlig knäpp, när auditoriet vid 10-tiden fick höra självaste ”Farbror Sven” i högtalaren. Det blev en s.k. ”praktisk kvart”, som till de närvarandes överraskning gällde Essinge Båtsällskap och vilken delvis bestod i att hallåmannen intervjuade ett sällskap funktionärer. När man nu även fick höra dessa röster, blev det hela än mera mystiskt. Det tog en stund för de flesta att sätta sig in i att hela historien var inspelad på grammofonplattor och dirigerades från ett intilliggande rum. Det kan ha sina överraskningar när ordf. är anställd i Telegrafverket och därtill har en raffinerad kombinationsförmåga.
Säkert stärkte denna klubbträff den goda kamratandan och de gemensamma intressena inom sällskapet. Uppslaget är eftersträvansvärt och kan till nästa vinter tagas upp av flera sällskap.
”Rodret” april 1936